Denna vecka har vi haft redovisning av de analyser som vi skrivit och våra tankar om dessa i relation till varandra. Vi har också haft en seminarium-liknande workshop då vi diskuterade våra idéer om det kommande essäskrivandet utifrån det vi skrivit hittills.
Redovisningen av analysmodellerna gick bra och som vanligt var det mest intressanta att höra vad de medstuderande hade kommit fram till. Själv försökte jag betona min possitiva syn på en grundlig denotation och att en blandning av modellerna kan användas när det passar i en skolmiljö, samt att Sonesson har många bra poänger i sin teori. Bland de intressanta saker som de andra nämnde var det mest intressanta att höra motivationerna som i princip motsade det jag sagt, och det fatastiska var att jag också höll med om det mesta som sades även då. Det är otroligt användbart att veta när de olika modellerna ska tillämpas och vilket syfte jag som lärare har med detta.
Workshoppen var också mycket givande och jag är också dagen efter full med energi för essä-skrivandet. Det kändes bra att få diskutera sina tankar om skrivandet och att få tips på hur man kan gå till väga, annat än i ett rent formellt skeende. Jag kände igen mig i mycket som sades om vilka problem som uppstår vid skrivande, och hur det kan upplevas som en oövertäderlig vägg. Då kändes det bra att också få ta del av de olika lösningarna, och även om det inte fanns någon fantastisk lösning så kändes problemet mycket mindre av att vi enbart pratade om det. Jag kom också fram till insikten om att jag vill skriva om digital/teknisk/mekanisk/system-konst. Exakt vart insikten uppstod i konversationen är oklart men jag känner en otrolig entusiasm just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar