Veckoreflektion #5 20/02/2015

Efter handledningen har jag jobbat med att klippa ihop en karta över biskopsgården genom att använda satellitbilder från google.maps. Det hade varit en enklare uppgift med rätt förutsättningar, men mina begränsningar gör att jag nu har fått jobba med screenshots som jag sedan klippt ihop i Microsoft Paint. En metod som varit smärtsamt obekväm att arbeta med, speciellt om man är van vid smidigare metoder som erbjuds i t.ex. Adobe Photoshop. Resultatet har dock blivit nog så bra som jag förväntade hittills, ett problem kvarstår dock ännu; att jag helst vill ha den utskriven i ett format som minst motsvarar A3. Under tiden tills jag hittat en lösning på problemet tänker jag på vilka mönster som jag kan lyfta från kartan.

Exempel på mönster: Bostäder, vägar, samband mellan dessa- och texturer (ytor), ekonomiska skillnader, fördelaktiga resvägar, olika socialt centrala platser- och deras belägenhet och negativa ytor- och mellanrum.

Bilder från processen (de är rätt så fina i sig själva):

Från handledningen 18/02/2015

Jag tog med mig mina tankar och fick mitt första tillfälle att ventilera tillsammans med mina medstudenter. Först lyfte jag mina idéer om att jag skulle jobba på distans genom att utgå ifrån andras upplevelser, och sedan berättade jag om mina tankar om att arbeta med texturer (skrev om detta i förra inlägget). Utöver dessa två ingångar berättade jag också om ett konstverk i från boken The Map As Art.

Verket har inspirerat mig till att sträva efter något liknande, tredimensionellt och i nivåer (eller skikt), och under handledningen försökte vi pussla ihop detta med mina tidigare tankar.

Efter handledningen kändes det rätt i att gestaltningen skulle ta formen av ett tredimensionellt bildplan (i ev. olika lager, likt konstverket ur The Map As Art) där grunden för gestaltningen blir att hitta olika mönster och sammanhang i biskopsgårdens karta, som sedan lyfts som en abstraktion. Sammanhangen behöver inte vara enbart visuella utan kan grundas på t.ex. statistik.

Nästa steg blir nu att ta fram en stor och detaljerad karta över biskopsgården som jag kan söka efter dessa mönster i.

Veckoreflektion #4 13/02/2015

Jag missade en handledning denna vecka, kanske var det synd, eller kanske var det lika bra. Jag har varit väldigt försjunken i tankar och gått igenom en mycket introvert fas, inte ovanligt när jag ställs inför en sådan här lång period av gestaltning. Det upplevs som svårt att inte planera, gör jag inte det och "bara gör" kommer jag leverera kvantitet istället för kvalitet. Än så länge har jag massa idéer som bara är fragment av en helhet och som behöver pusslas ihop för att jag själv skall veta vad jag vill göra.

Min första idé som kom till mig när vi fick uppgiften var att jag skulle grunda min gestaltning på hörsägner och andras upplevelser av biskopsgården, vilket skulle vara möjligt eftersom jag själv inte vistats där tillräckligt för att göra mig en egen uppfattning. En annan idé som är rätt så ny är att jag kan tänka mig att jobba med texturer (ytor), d.v.s. skillnader mellan husfasader i olika områden, gatornas ytor, trädens bark, eller liknande och sedan placera ut dem som representanter för olika områden i biskopsgården.

Veckoreflektion #3 06/02/2015

Nu har vi börjat introducerats till ett längre arbete med kartor och kartan som konstverk. Det har varit en vecka full av gestaltande arbeten som lett till nya perspektiv.

I den första uppgiften skulle vi göra kartor över tre vägar vi färdats till olika skolor under vår tid hittills. Det kändes självklart att kartan, om den betraktas som konst, inte bara skildrar ett informativt syfte, utan också ett emotionellt värderande innehåll. I min gestaltning av de tre kartorna ville jag blanda så mycket av innehållets kvaliteter som möjligt och sprida ut det över bilderna. Vägbeskrivningen gick från att vara tydlig i en bild till att vara näst intill ickebefintlig för betraktaren i en annan. Samma sak gällande innehållet av mina gestaltade emotionella upplevelser, de förekom starkast i den bild vars vägbeskrivning var svårtydd och mest frånvarande där vägbeskrivningen var som tydligast. Eftersom vi också skulle använda flera olika tekniker för gestaltningen var det lämpligt frigörande att blanda testande/experimenterande och bekanta tekniker för att nå fram till den rättvist representerande bild av min upplevda geografiska verklighet som kartan är.

Mitt i veckan arbetade vi med en ny gestaltningsuppgift som skulle värma oss in i den kommande större och längre uppgiften. I denna gestaltning delades instruktionerna in i två delar, vilka jag funderade mycket på om jag skulle tolka som en gestaltning av en eller två bilder. Instruktionerna löd ungefär: "Gör en karta över: 1) En händelse/sekvens i media. 2) Ett litterärt område/rum." Jag valde att gestalta det som två bilder  eftersom min valda händelse upplevdes svår att införliva på ytan i det valda rummet.

Den händelse jag valde att hämta från media var den eskalerande konflikt som uppstått i Ferguson, USA, efter skottlossningen och mordet på en afroamerikansk pojke, utfört av en polis tillhörande staden. Jag har upplevt konflikten på distans, vilket ger vissa förutsättningar för mitt gestaltande. Jag kan t.ex. inte hävda att jag har en rättvis och neutral bild av händelsen eftersom den givits till mig genom medier som inte anses helt politiskt neutrala. Dessutom så påverkar händelsens natur mig, då det rör sig om folkgrupper som ställs emot varandra och etablerar stark gemenskap, tillhörighet och medföljande överbeskyddande inom den tillhörande gruppen, samtidigt som ett socialt överenskommet hat riktas mot den opponerande gruppen. Detta gör att inte heller de individer som varit inblandade kan ge en rättvis bild av händelsen, och allt jag som tredje part blir kvar med är min emotionella tilltro till enstaka specifika källor. Denna medvetenhet om min position som tredje part tillsammans med mitt register av lagrade känslomässiga reaktioner på den bild som media presenterat fick blir det som jag bar med mig in i min gestaltning. Den karta jag gjorde kan ses som ett narrativ; då den vecklas ut i ett kartlikt manér sker ett händelseförlopp: Först upplevs ett tomt vitt ark, sedan utvecklas en eskalerande förändring av ytan och den blir mer och mer fylld av revor och dåliga lagningar av tejp, som syftar till att representera mitt känslospel inför aktörernas hantering av händelsen.

I gestaltningen av bild två ville jag förmedla materialet i ett rum då det var för mig viktigare än rummets planlösning. Rummet jag valde var ett rum ur The Music Of Erich Zann av H.P. Lovecraft (1922). Rummets interiör minns jag faktiskt inte hur den i boken beskrevs annat än i dess innehåll av objekt och sporadiskt beskrivna planlösning, vilket kanske gör det förvånande att jag valt att lägga så mycket fokus vid det jag inte minns eller ens vet om det existerat. Vart fascinationen för materialet kommer ifrån är inte interiören utan istället exteriören, d.v.s. gatorna och området som omger Erich Zanns rum, jag kan nämligen väl förnimma Lovecrafts utförliga beskrivning- och min inre bild av dessa. De gamla, glesa träfasaderna på husen som låg längs svårpasserade gator blev något som jag tog med in i rummet då inget annat angavs. En för mig intressant förflyttning som jag inte reflekterat över att den skedde när jag läste boken för någon månad sedan, men som nu gav lust till min gestaltning. Jag använde kartongremsor till att göra plankor till väggarna i den kvadratiska rummet, och frystejp till golvplankor. Kartong fick också vara materialet för Erich Zanns slitna möbler. Sedan fick rummet en sista touch av sängkläder av hushållspapper och en golvlackering av kaffe.

Veckoreflektion #2 30/01/2015

Den gångna veckan har varit intressant. Vi har närmat oss begreppen "mediering", "remediering" och "hypermediering". I början på veckan läste vi en text om dessa begrepp, sedan hade vi en föreläsning och gick sedan vidare till att applicera kunskaperna i en gestaltning.

Texten vi läste var som sagt intressant, men jag upplevde den onödigt komplicerad, inte i sitt innehåll utan hur det framfördes. Översättningen från engelska till svenska var mycket påtaglig och gjorde det ibland svårt att se förbi grammatiken som ibland kändes tillhöra det engelska språket. Dessutom kändes innehållet ibland komiskt då den subtilt hela tiden påminde om dess ålder (1999), i och med t.ex. antydningarna om hur framtidens medier kommer se ut och idéer som att virtual reality breder ut sig mer och mer och att det vid det här laget skulle ha ersatt många andra medier, vilket inte är fallet.

Under en föreläsning fick vi dock svar på mycket av det vi ifrågasatt och begreppen kändes ännu tydligare därefter.

Efter föreläsningen fick vi en uppgift som vi skulle arbeta med under eftermiddagen och onsdagen. Uppgiften var att göra en remediering på någon annans verk i en ny eller gammal teknik och medium.

I mitt arbete med uppgiften började jag med att kolla på den gamla filmen "The Cabinet of Dr Caligari" (1920). Jag blev tagen av filmens oregelbundna miljöer och bestämde mig för att arbeta med detta. Genom att ta print-screens under filmens gång fick jag stillbilder som jag planerade att arbeta med i ett kollage-liknande manér. Först tänkte jag skriva ut stillbilderna och klippa i dem för hand, men p.g.a. att svärtan i bilderna varierade tänkte jag att det var bättre att arbeta i Photoshop, för att kunna justera detta. Det var dessutom osäkert om bläcket i skrivaren skulle räcka till att skriva ut 100 st. stillbilder.

Tankarna kring att skriva ut bilderna tog mig dock in i en djupare reflektion kring remediering. Jag tänkte att skriva ut bilder är väl ett bra exempel på remediering, precis som att göra stillbilder av en film också kan vara ett exempel, kanske till och med att byta filformat långsökt kan betraktas för remediering då det skapar nya begränsningar för visningsmöjligheterna.

Jag fortsatte i alla fall med att jobba med mitt kollage. Mellan de enskilda bilderna försökte jag hitta gemener; former som kunde sammanfoga bilderna. En måne sammanfogades t.ex. med en väg. Dessutom försökte jag förhålla mig till rumsliga nivåer i bilden, med mycket stabil mark i botten och öppen himmel mot de övre partierna. Sammanfogningen och sökandet efter gemener var en mycket krävande och nyttig del av gestaltningen och jag känner mig tränad i att hitta visuella sammanhang.

Resultatet av veckans gestaltande uppgift.