Reflektion - Assignment #6

Jag och Román gav till Sandra och Christine, texten:
"Någon dag i tiden.
Vad hände mellan dag ett och dag två?

Tre dimensioner!"

Med detta assignment ville vi anpassa formuleringen och innehållet till målgruppen av en gymnasieklass. Några tankar om eventuella tolkningar var att det kunde handla om ett mellan ögonblick i tiden och att detta kunde genomföras i någon typ av tredimensionellt manér. Vi försökte formulera oss ganska rakt på sak, men ändå lämna ett utrymme förtolkning på en nivå som vi trodde skulle passa gymnasieelever.

Den kritik vi fick var att texten inte var givande och saknade ett utrymme för ifrågasättande och tolkning, något som vi numera är vana vid att arbeta med.

Det assignment vi fick kom från Iris och Ingrid:
"Utkast från färjan:

Använd elementen
Utmana materialet
Sluta där du började"

Detta assignment hade jag och Román tolkat olika redan i vilken text som skulle vara med, och "Utkast från färjan" som jag tog med, hade han helt exkluderat. Detta var intressant för våra påverkan på våra gestaltningar. Detta assignment lämpar sig nog bra för en gymnasieklass likväl som det lämpar sig för studerande på en högskola. Eftersom det tar upp elementen som ett angivet material och hur man skall gå till väga i processen, samtidigt som varje enskild del har ett brett tolkningsutrymme. För min gestaltning frågade jag mig; vilka element jag skulle ta användning av, vilket material jag ville utmana och vad vilken början som blir min att förhålla mig till. Paralellt med alla dessa frågor om "vad?" så frågade jag mig också "hur?". I slutändan handlade min gestaltning om något nyfiket och förstörande, och jag ville dra associationer till olja, mänsklighet och miljöpåverkan, men att detta var mycket abstrakt.

Reflektion - Assignment #5

Jag och Román gav den här musikvideon som assignment till Didi och Jenny:

När vi "formulerade" detta assignment var vi inspirerade av de grupper som förra veckan givit ut musik som assignment. Detta ville vi också testa! För valet av musik bestämde vi att vi skulle lyssna in oss på musik som vi tyckte var användbar, var och en för sig, sedan skulle vi samtala om detta dagen efter. Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det var svårt att välja i urvalet, men när det var dags att samtala med Román igen hade jag ändå kommit fram till några bra alternativ. Den musikvideo som sedan blev assignmentet var den första som jag länkade till Román, han tyckte den var väldigt bra, så det blev också den enda musik vi diskuterade. Vi vägde några idéer mot varandra; om vi skulle ha med titel och video, något av dem, eller utan något av dem. Eftersom vi ansåg att videon, musiken och titeln, alla har kvalitéer som skulle kunna lyftas i ett assignment, fick titeln och videon vara kvar.  Personligen tycker jag att betraktarens bibehållna förvänta på (och observation av) rörelse är en stark kvalitet i videon.

Det assignment som vi fick var:
"SKRIK INTE!!
Bakåt tvärt om framåt."

Detta formulerades av Jenny och Didi. Detta assignment hade styrkan i att det kan tolkas både enkelt och på en djupare nivå, och själv gjorde jag min tolkning någonstans där i mellan. När jag läste detta upplevde jag mig utsatt, som att någon ville utnyttja mig och krävde min tystnad. Utöver denna aspekt av tolkningen blev jag mycket fascinerad av dessa "riktningar" som nämns i assigmentet. När jag undersökte dessa tolkningar var jag mitt i processen av att bygga ett kamerastativ av stolar när jag insåg att det jag höll på med blev något mer än bara ett stativ. Stolarna övergick i sin formation från att vara enskilda objekt till ett gemensamt. Jag fattade kameran och tog några bilder runt detta objekt föra att fånga en bildserie som tillsammans bildade en roterande rörelse. Därefter återgick jag till stativet och filmade mig själv med tanken att jag dras i olika riktningar, med huvudet beskuret för att göra det hela mer anonymt och bestjäla mig på min identitet. I bilden hade jag också skuggan av en roterande fläkt, som skänker bilden en rytm och lägger till ytterligare riktningar i filmen.

När jag klippte ihop filmen försökte jag få med alla lager från kameran samtidigt i bild; fotografierna och filmen. Jag försökte förstärka detta med hjälp ökad kontrast i valörerna och sämre upplösning. 

Reflektion - Assignment #4

Jag och Román gav, till Mikaela och Sandra, texten:
"Stanna upp och se dig
om
du vågar
ta chanser
och skynda!"

I formuleringen av detta assignment ville vi testa en form som låg nära dikten, vilka styrkor som detta skulle inneha. Vi ville undersöka konceptet "tid" och utgick ifrån detta. Vi visste inte riktigt om det handlade om att reflektera över och gestalta tid, eller att vi skulle sätta upp någon typ av tidsramar. Vi valde en formulering som vi tyckte uppmuntrade till att snabbt gå in i en process, att snabbt ta in sina omgivningar och använda dem till att skapa något, snabbt! Dock ville vi inte gå ifrån det mångtydiga med detta assignment, istället använde vi dikten som en möjlighet att leka med meningens byggnad och hur den skulle kunna läsas på flera sätt. Placeringen av "om" tillsammans med textbrytningarna gör att texten kan läsas t.ex. "Stanna upp och se dig om, du vågar ta chanser och skynda!" eller "Stanna upp och se dig, om du vågar. Ta chanser och skynda!" eller på något annat sätt som den individuelle läsaren tolkar.

Vi fick vårt assignment från Lina och Katarina, det löd: "Jag gjorde det för din skull!!"
Efter många tankar om vad jag gjort för andra människors skull och vad de gjort för mig, hamnade jag i ett dilemma för gestaltningen av detta. Jag tolkade en vädjan och en desperation i texten, förmodligen var det de två utropstecknens förtjänst. Denna vädjan har både en positiv- och negativ klang. Något har gjorts med goda intentioner men mottagaren uppskattar det inte! Idén om något fängslat och fritt, som känslan av det paradoxala, manifesterades i form av en fågel som både är i och utanför sin bur.

Det var ett mycket bra assignment eftersom det bjöd in till tankar som grundas på egna erfarenheter och som uttrycks i ett avskalat narrativ, vilket skulle kunna adapteras i en gestaltning.

Reflektion - Assignment #3

Jag och Román gav texten "Upptäck vatten" till Didi och Caroline.

Med detta assignment ville vi testa några nya saker, bl.a. ville vi gå ifrån de likheter som funntis mellan våra formuleringar av assignment ett och två på något sätt, vi ville också testa att utmana dem vi visste att vi skulle ge assignmentet till.

När vi diskuterade texten och hur vi skulle formulera den provade vi att gå ifrån en längre formulering som vi sedan bantade ner tills nästan inte kunde bli mer ordfattig samtidigt som den behöll det väsentliga innehållet. Román hade föreslagit att vi kunde på något sätt använda naturen som grund och vi kom till slut fram till texten "Upptäck vatten". Våra förhoppningar var att texten skulle vara kort men stark riktning som dem som sedan utförde assignmentet kunde bygga på och utvidga.

När vi hade distanserat oss ett tag kom vi på att Didi redan i förra assignmentet undersökt vatten, men vi blev nyfikna på om vad som skulle hända om vi drev på detta undersökande ännu längre, så vi stod fast vid formuleringen.

Vårt assignment fick vi från Lisa och Bettan i form av texten:
"Titta i boken,
revidera.
Ta bort något,
lägg till något.
Tänk rosa"

Jag brukar tycka mindre om assignment som är i formen av instruktioner, men detta hade många bottnar för tolkning samtidigt som det hade en tydlig ordning för delmoment i gestaltningsprocessen. Först såg jag på assignmentet som en helhet och tolkade de olika delarna och jag visste redan att jag ville göra någon musikalisk gestaltning, det hade jag bestämt redan innan jag fick assignmentet. Med rosa tänkte jag på flamingos, som för mig blivit en stark manifestering av färgen. Den bok som nämns blev för mig enbart en text, dvs. en nätartikel om hur flamingon lever. Jag gjorde ett urval av textstycken som var betydande och skrev om dem för att passa som en låttext, med rim och takt. Musiken gjorde jag på improvisation. Det var intressant att se hur helheten växte fram successivt utan att veta vad resultatet skulle bli.

Reflektion - Assignment #2

Jag och Roman gav texten "Berätta med ansiktet, gör det färgstarkt!" till Bettan och Lisa.

Vi återanvände två saker från förra assignmentet till detta: Vi började diskutera kring identitet - och vi ville att texten skulle vara mångtydig. Anledningen till varför vi återanvände idéer kan bottna i att vi hade ont om tid för diskussionen om assignmentet, men vi kände också att det var ett fungerande koncept och som var värt att testa ännu en gång. För att uppnå denna metaforiska tydning tänkte vi såhär: Att "berätta" tänkte vi kan göras på många sätt t.ex. i ord eller bild, "ansiktet" kunde stå för identitet eller ett verktyg för assignmentet och "färgstarkt" hoppades vi kunde tolkas både bokstavligt och samtidigt vara likställt med "uttrycksfullt".

Reflektion - Assignment #1

Roman och jag gav texten "Öppna garderoben, hitta kulturen, gestalta!" till Ingrid och Iris.

Dialogen om vilket assignment vi skulle ge ut började i en diskussion om kläder och identitet, hur vi ses och definieras av andra och oss själva. Med denna ingång ville vi formulera texten på ett sätt som var mångtydigt, nästan metaforiskt. Ordet "garderob" och "att öppna garderoben" kan ha både en fysisk och instruktionsliknande tolkning, men man kan också tolka det som att öppna upp sig själv, tänkte vi. Vi valde att använda ordet "kultur", då vi ansåg att det är mildare och mindre värderande än "konst", på så vis försökte vi undvika frågor som "vad är konst?", vi ville inte riktigt lyfta den frågan med detta assignment.