- "Inspiration kommer i processen."
- Brian Eno
- "Tillit utan grund."
- Camilla Johansson
- Välj material som du finne estetiskt adekvat/överensstämmande med dinsjälvbild och som du tror inte alls skulle förvåna dem runt om dig.
- Gör först tänk sen.
- Tolkning:
- En mur , eller portabel avgränsning.
- En estetisk identitet som du bär med dig. - Val av material:
- Världens finaste blå.
- Passar med trä. Tänker på synth.
Så skrev jag om den korta gestaltningsprocessen under tisdagens workshop. Det är lite oklart varför jag formulerat mig i instruktionsform. Kanske är det svallvattnet efter förra kursen och alla de tutrials som jag kollade på. Det var ett tillfredsställande språk hur som hellst. Det bli som att jag skriver om det jag gör till någon annan, för någon annans skull, och det ger en känsla av att det är viktigt. Innehållet i det jag skrev kan jag förstå såhär i efterhand, speciellt idén om att börja göra något förhållandevis intentionslöst för att sedan stanna upp och reflektera och efterkonstruera, och sedan bygga vidare på den nya inspriationen. En annan utgångspunkt skulle kunna vara att jag började med att appropriera mig själv, eller den estetik som tycks komma ohämmat när jag gestaltar något innanför hdk:s väggar. Det jag syftar på är liknelsen mellan den första skulpturen jag gjorde på hdk, "obelisken", och det som visade sig under integritetsworkshopen. Jag gillar estetiken, eller den känns adekvat, så som jag beskrev den i mina anteckningar. Det finns ett samband mellan det jag gör här på hdk som jag gärna skulle bygga vidare på. Jag upplever ett visst obehag av att se liknelsen i detta första och det senaste, och oroar mig för att jag stagnerat. Inte generellt, men innanför dessa väggar, eller utbildningskontexten. Under den förra kursen förälskade jag mig i 3D-modellering och kanske är detta nästa steg på vägen. De finns ändå ett visst samband mellan uttrycken i gestaltningen av min integritet och 3D-grafikens rutnät, eller vice versa. Dock upplever jag en stor del av integriteten som fysisk, vilket vid första tanke kolliderar med datorgrafikens icke-fysiska natur.
Under onsdagen jobbade jag med att teckna utifrån det leravtryck som jag gjorde under eftermiddagen i tisdags. Det var en uppfriskande, utmanande och utmattande process. Först tog jag mig an avtrycket med en fatastisk ultramarine-blå färg på ett A2-ark. Det var en fröjd att arbeta med färgen och samtidigt förhålla sig till avtrycket och jag jobbade väldigt intuitivt. Efter ett tag, när jag hade börjat förstå mig på avtrycket och studerat det närmre började det kännas som att min teknik inte räckte till. Istället kände jag en lust att studera detaljerna i avtrycket och jag övergick till att göra detta i liten skala, nästan 1:1. Så jag plockade fram min trogna 8B blyerts och började teckna. Processen var utmattande och krävde mycket koncentration. Jag hade inget sudd nära till hands och detta ökade bara min koncentration, för blev det fel så förblev det. Det gav mycket kunskap om avtrycket genm avtecknandet, även nu när jag skriver kan jag minnas förhållandet mellan vissa delar som t.ex. avtrycket av knuten och ränderna som var kvar från då lerbiten delats. Avtecknandet som studieform bör därför inte underskattas.
Torsdagens klassresa till Louisiana och Copenhagen Contemporary var minst sagt perfekt på nästan alla sätt. Hela upplevelsen av Louisiana med konsten innanför funkisväggarna, var fantasitsk och det var mycket tillfreddställande med en starstruck-känsla att få stå i Yayoi Kusamas eviga instalation. Höjdpunkten var dock utan tvekan installationen på Copenhagen Contemporay. Detta var bland det mest immersiva och vackra jag varit med om. Jag kan inte sätt fingret på vad som berörde mig så. Allt var vackert. Färgerna och formerna i rummet gav en lugn stämning tillsammans med musiken som fåglarna skapade. Kanske var det insikten att fåglarna verkade ovetande om hur vackert det de bidrog till var. Att de så oskyldigt bara var en del allt samtidigt som de levde sitt liv i det rummet. Det kom tankar om fåglarnas hälsa och hur deras liv påverkades av att vara en del i konstverket. Hur påverkades de av ljudet som de skapade?
Fredagens föreläsning var mycket bra och engagerade tankarna. Hegemoni och makt. Detta återkopplar till flera tidigare delar och kurser i utbildningen och det var behövligt att få säcken ihopknuten, eller så. Mycket av det som sades var ur av större perspektiv som världsligt eller nationellt. Jag som individ skarvade hela tiden genom att försöka placera mig sjlv i sammanhanget.
Vem är jag i relation till...
