När vi "formulerade" detta assignment var vi inspirerade av de grupper som förra veckan givit ut musik som assignment. Detta ville vi också testa! För valet av musik bestämde vi att vi skulle lyssna in oss på musik som vi tyckte var användbar, var och en för sig, sedan skulle vi samtala om detta dagen efter. Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det var svårt att välja i urvalet, men när det var dags att samtala med Román igen hade jag ändå kommit fram till några bra alternativ. Den musikvideo som sedan blev assignmentet var den första som jag länkade till Román, han tyckte den var väldigt bra, så det blev också den enda musik vi diskuterade. Vi vägde några idéer mot varandra; om vi skulle ha med titel och video, något av dem, eller utan något av dem. Eftersom vi ansåg att videon, musiken och titeln, alla har kvalitéer som skulle kunna lyftas i ett assignment, fick titeln och videon vara kvar. Personligen tycker jag att betraktarens bibehållna förvänta på (och observation av) rörelse är en stark kvalitet i videon.
Det assignment som vi fick var:
"SKRIK INTE!!
Bakåt tvärt om framåt."
Detta formulerades av Jenny och Didi. Detta assignment hade styrkan i att det kan tolkas både enkelt och på en djupare nivå, och själv gjorde jag min tolkning någonstans där i mellan. När jag läste detta upplevde jag mig utsatt, som att någon ville utnyttja mig och krävde min tystnad. Utöver denna aspekt av tolkningen blev jag mycket fascinerad av dessa "riktningar" som nämns i assigmentet. När jag undersökte dessa tolkningar var jag mitt i processen av att bygga ett kamerastativ av stolar när jag insåg att det jag höll på med blev något mer än bara ett stativ. Stolarna övergick i sin formation från att vara enskilda objekt till ett gemensamt. Jag fattade kameran och tog några bilder runt detta objekt föra att fånga en bildserie som tillsammans bildade en roterande rörelse. Därefter återgick jag till stativet och filmade mig själv med tanken att jag dras i olika riktningar, med huvudet beskuret för att göra det hela mer anonymt och bestjäla mig på min identitet. I bilden hade jag också skuggan av en roterande fläkt, som skänker bilden en rytm och lägger till ytterligare riktningar i filmen.
När jag klippte ihop filmen försökte jag få med alla lager från kameran samtidigt i bild; fotografierna och filmen. Jag försökte förstärka detta med hjälp ökad kontrast i valörerna och sämre upplösning.
Det assignment som vi fick var:
"SKRIK INTE!!
Bakåt tvärt om framåt."
Detta formulerades av Jenny och Didi. Detta assignment hade styrkan i att det kan tolkas både enkelt och på en djupare nivå, och själv gjorde jag min tolkning någonstans där i mellan. När jag läste detta upplevde jag mig utsatt, som att någon ville utnyttja mig och krävde min tystnad. Utöver denna aspekt av tolkningen blev jag mycket fascinerad av dessa "riktningar" som nämns i assigmentet. När jag undersökte dessa tolkningar var jag mitt i processen av att bygga ett kamerastativ av stolar när jag insåg att det jag höll på med blev något mer än bara ett stativ. Stolarna övergick i sin formation från att vara enskilda objekt till ett gemensamt. Jag fattade kameran och tog några bilder runt detta objekt föra att fånga en bildserie som tillsammans bildade en roterande rörelse. Därefter återgick jag till stativet och filmade mig själv med tanken att jag dras i olika riktningar, med huvudet beskuret för att göra det hela mer anonymt och bestjäla mig på min identitet. I bilden hade jag också skuggan av en roterande fläkt, som skänker bilden en rytm och lägger till ytterligare riktningar i filmen.
När jag klippte ihop filmen försökte jag få med alla lager från kameran samtidigt i bild; fotografierna och filmen. Jag försökte förstärka detta med hjälp ökad kontrast i valörerna och sämre upplösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar