Flöde

Idag släppte vi på spärrarna! I en workshop om att våga våga och inte backa för att prova, utforskade vi vår kreativitet is situationer där vi inte står på säker mark. Detta resulterade i tre intressanta konstverk, så som denna skulptur i papper. 

Stop motion

Idag är det måndag igen, och det betyder: HDK. Idag fick vi experimentera med stop motion. Något som var väldigt roligt och intressant. Jag tror att det var första gången som jag animerade hand-tecknat och jag trivdes måttligt med metoden. En kamrat och jag lyckades åstadkomma en ganska rolig kortfilm, om jag får säga det själv. Men vi kunde tyvärr inte uppnå de högt flygande planer som representeras i vår storyboard på grund av tidsbrist. Om vi överskattade våra stop motion skickligheter eller underskattade tiden låter jag vara osagt, men jag har i dag lärt mig hur tidskrävande det är att använda stop motion (speciellt hand-tecknat). Trots detta blev tagningarna bra och den nyförvärvade kunskapen gör detta till en lyckad dag. Den färdiga filmen kommer snart upp på bloggen. Tills dess: här är några pre-production-bilder från dagen.

 

Veckoreflektion - v. 4

Under min tid på HDK (Högskolan för design och konsthantverk), där jag studerar till att bli bildlärare för gymnasiet, kommer jag använda denna Blogg som en processdagbok. Detta är den första av en serie inlägg i vilka jag kommer reflektera över den gångna veckan och dela med mig av mina nya kunskaper, insikter och intryck.

Den första veckan är alltså förbi och jag är mycket nöjd med det som erbjudits. Vi började måndagen med en introduktion med översikt på vad vi kommer att göra under kursen. Senare på dagen fick vi tillfälle att reflektera över ordet bild och vilka betydelser ordet kan ha för en enskild individ. Vi fick skriva lappar med våra egna associationer, som vi sedan samlade ihop i formen av ett träd (eller, mer likt en buske). Våra egna lappar kopplades ihop med andras där vi fann en liknande betydelse. På så vis skapades grenar på bild-trädet. Vi gjorde även porträtt av varandra under dagen. Detta utan att kolla på pappret. Många mästerverk skapades och alla lyckades fånga mina bästa sidor.

Under tisdagen fortsatte vi med att skriva lappar, denna gången reflekterade vi kring ordet jag. Vi lade, likt dagen innan, ut dem i formen av ett träd. Vi fick bygga vidare på betydelsen av jag genom att välja en intressant lapp var ifrån trädet, som vi kunde tänka oss att arbeta vidare med. Därefter fick vi välja en varsin sak från ett bord fullt av diverse krimskrams. Själv valde jag ett and-huvud i brons. En mycket älskvärd pryl. Lappen och saken kompletterades med en ännu en lapp, denna gång egenskriven, och ännu ett valt objekt, en leksak föreställande ett åkdon i sci-fi-modell (som jag själv ägt när jag var barn).

Med dessa byggstenar skapade vi så en installation som symboliserade oss själva. Installationen placerades inom ramar av tejp på golvet, på den plats vi kände oss mest bekväm i rummet.
Sedan fick vi möjlighet att inspektera varandras installationer och ställa frågor. En mycket rolig och givande del av momentet, som bidrog till många egna tankar om betydelsen av jag, men också ledde mig mot orden du och vi. Dagen fortsatte sedan med arbeten i små grupper där vi fick enas om vilket objekt och vilken lapp som passade gruppen bäst.


Utifrån dessa skrev vi en text var som skulle ha sin utgångspunkt i objektet och lappen, men som sedan fick spåra iväg i vilken riktning som helst. Skrivprocessen fick dock aldrig upphöra under den ämnade tiden. Resultatet av detta blev denna fantastiska text:

"Jag visar handtaget men ingen förstår min humor fast jag viker mig i skratt och klassas inte alls som smart om man jämför med andra som inte tänker att ankor eller andar är riktiga eller över huvud taget finns i världen som vi delar och älskar och hatar så mycket att vi kräver makt som vi bara älskar trots att denne aldrig visat sitt blottade jag för din spegelbild där du ser dig själv stå naken och skratta som du aldrig gjort i hela ditt liv där i trygghetens glada stämning får vi se det sanna och kanske viktigaste av våra känslor men vi vägrar att lyssna se eller höra"

Denna text blev underlaget för tisdagens avslutande moment: att producera en slogan av samlade stycken ur gruppmedlemmarnas texter. Vi enades om: 

"Tack så mycket för det dystlexi (medvetet felstavat), hur det nu stavas!" 


Onsdag morgon började med ett möte. Ett möte med ett stort stilleben uppställt i en ring av stolar. Placerad på ett bord stod en ställning i metall och på, i, runt, under och ovan dessa befann sig massvis med olika objekt. Vi spenderade dagen med att teckna av detta stilleben med olika långa tidsintervaller och från olika vinklar. Mot slutet av dagen samlade vi ihop de teckningar vi var mest och minst nöjda med och betrakta dem gemensamt. En mycket stimulerande dag för tecknarhanden. Normalt sett tar jag god tid på mig när jag tecknar, och även när jag skissar, så det var prövande att pressa sig mot de kortare intervallerna. Men jag fick insikten att det är lättare att hitta de grundläggande formerna hos ett objekt om man tecknar det snabbt (och inte fastnar vid detaljer).

På torsdag morgon fick vi mer ingående information om kursens upplägg och de värderingar och mål som kursen innefattar.

Eftermiddagen spenderade vi med en workshop kallad "Fläcken". Vi valde då ett varsitt papper med en fläck av torkat tusch. I denna fläck skulle vi söka efter något föreställande, eller abstrakt, som tilltalade oss och lyfta fram det. Vi arbetade med lavering av tusch genom hela övningen. Nästa steg var att, på bilden, lägga till en fläck som vi själva tagit med till workshoppen och därefter måla ett mönster någonstans på bildytan. Sista steget var sedan att göra en förstoring utifrån någon del av bilden som vi upplevde att det fanns ett "möte". Sedan namngav vi dessa färdiga förstoringar och betraktade dem gemensamt. Var och en fick säga hur den tänk om sin bild.

 

Jag fann workshoppen om "fläcken" intressant i och med att den inbjöd till ett tolkande förhållningssätt gentemot objekt eller former som vi annars ser som livlösa. Men dock saknade jag vid det här laget uppgifter där jag fått utnyttja min inspiration. Hittills har uppgifterna till stor del kretsat kring att anpassa skapandet till situationen och nuet. Detta har lämnat lite utrymme för kreativiteten som kommer ur vår inneboende inspiration och jag ser gärna att framtida uppgifter lämnar mer utrymme för detta.

Men så, veckans sista dag på HDK. På fredag morgon fick vi en introduktion i hur man startar en blogg och hur vårt nätverk av bloggar ser ut. Det mest informativa för mig , som sedan tidigare har en logg, var dock beskrivningen av hur man installerade datorsalens skrivare.

Kort och gott en bra vecka på HDK alltså. Med nya färdigheter förvärvade och nya frågeställningar i medvetandet ser jag fram emot nästa vecka.

En sista rad tillägnar jag insikten av att dela upp rapporten i mindre delar, så förmodligen blir det så i framtiden.

Första inlägget

Hoppas läsningen förnöjer!