Jag och Román gav, till Mikaela och Sandra, texten:
"Stanna upp och se dig
om
du vågar
ta chanser
och skynda!"
I formuleringen av detta assignment ville vi testa en form som låg nära dikten, vilka styrkor som detta skulle inneha. Vi ville undersöka konceptet "tid" och utgick ifrån detta. Vi visste inte riktigt om det handlade om att reflektera över och gestalta tid, eller att vi skulle sätta upp någon typ av tidsramar. Vi valde en formulering som vi tyckte uppmuntrade till att snabbt gå in i en process, att snabbt ta in sina omgivningar och använda dem till att skapa något, snabbt! Dock ville vi inte gå ifrån det mångtydiga med detta assignment, istället använde vi dikten som en möjlighet att leka med meningens byggnad och hur den skulle kunna läsas på flera sätt. Placeringen av "om" tillsammans med textbrytningarna gör att texten kan läsas t.ex. "Stanna upp och se dig om, du vågar ta chanser och skynda!" eller "Stanna upp och se dig, om du vågar. Ta chanser och skynda!" eller på något annat sätt som den individuelle läsaren tolkar.
Vi fick vårt assignment från Lina och Katarina, det löd: "Jag gjorde det för din skull!!"
Efter många tankar om vad jag gjort för andra människors skull och vad de gjort för mig, hamnade jag i ett dilemma för gestaltningen av detta. Jag tolkade en vädjan och en desperation i texten, förmodligen var det de två utropstecknens förtjänst. Denna vädjan har både en positiv- och negativ klang. Något har gjorts med goda intentioner men mottagaren uppskattar det inte! Idén om något fängslat och fritt, som känslan av det paradoxala, manifesterades i form av en fågel som både är i och utanför sin bur.
Det var ett mycket bra assignment eftersom det bjöd in till tankar som grundas på egna erfarenheter och som uttrycks i ett avskalat narrativ, vilket skulle kunna adapteras i en gestaltning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar