När vi i en grupp av tre gav oss in i uppgiften att bygga ett fiktionnellt händelseförlopp över en lokal händelse började vi bolla idéer och hamnade till slut i ett konspirationsliknande scenario där Inger "Pippi" Nilsson och Lars "Lasse" Kronér var centrala figurer i ett kaosartat händelseförlopp som fick sitt utbrott då Hisingen spärrades av av hisingsborna. Rubriken till nyhetens tema var i stil med: "Hisingen förklarar sig självständigt".
Ju mer vi arbetade med projektet, ju mer invecklad blev historien och ju mer arbete med bilderna och texten krävdes för att knyta ihop en helhet. Det var i detta arbete som insikten kom angående det omfattande och vinklande arbete som ligger bakom de vardagliga nyheterna som vi tar del av dagligen. Att hantera bilderna och texten var roligt, speciellt att göra det tillsammans och det ledde till många skratt, skratt som uppstod ur den fiktionella historiens absurditet, men detta kan jag se väldigt seriöst på i efterhand då denna dessa skratt skildrar de absurda, verkliga, förändringarna som filtrerar vardagens nyheter. Vad får vi inte se? Är det vi ser verklighet? I vår gestaltning av en nyhet fanns ingen verklighet, vad säger att någon annan nyhet har det? Hur vet jag att källan är tillförlitlig? Ja,frågorna som inte kan besvaras är många; ett tecken på att uppgiften varit givande.
Den avslutande gruppreflektionen i slutet av veckan upplevdes verkligen som att "knyta ihop säcken" då vi kom varandra nära på många av insikterna jag nämnt ovan, samtidigt som vi åter fick ta del i tydliga exempel- och fina gråzoner av de fyra kategorierna av nyhetsbilder som vi läst om tidigare: Den dramatiska , lyriska- , episka- och didaktiska-nyhetsbilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar