I den första uppgiften skulle vi göra kartor över tre vägar vi färdats till olika skolor under vår tid hittills. Det kändes självklart att kartan, om den betraktas som konst, inte bara skildrar ett informativt syfte, utan också ett emotionellt värderande innehåll. I min gestaltning av de tre kartorna ville jag blanda så mycket av innehållets kvaliteter som möjligt och sprida ut det över bilderna. Vägbeskrivningen gick från att vara tydlig i en bild till att vara näst intill ickebefintlig för betraktaren i en annan. Samma sak gällande innehållet av mina gestaltade emotionella upplevelser, de förekom starkast i den bild vars vägbeskrivning var svårtydd och mest frånvarande där vägbeskrivningen var som tydligast. Eftersom vi också skulle använda flera olika tekniker för gestaltningen var det lämpligt frigörande att blanda testande/experimenterande och bekanta tekniker för att nå fram till den rättvist representerande bild av min upplevda geografiska verklighet som kartan är.
Mitt i veckan arbetade vi med en ny gestaltningsuppgift som skulle värma oss in i den kommande större och längre uppgiften. I denna gestaltning delades instruktionerna in i två delar, vilka jag funderade mycket på om jag skulle tolka som en gestaltning av en eller två bilder. Instruktionerna löd ungefär: "Gör en karta över: 1) En händelse/sekvens i media. 2) Ett litterärt område/rum." Jag valde att gestalta det som två bilder eftersom min valda händelse upplevdes svår att införliva på ytan i det valda rummet.
Den händelse jag valde att hämta från media var den eskalerande konflikt som uppstått i Ferguson, USA, efter skottlossningen och mordet på en afroamerikansk pojke, utfört av en polis tillhörande staden. Jag har upplevt konflikten på distans, vilket ger vissa förutsättningar för mitt gestaltande. Jag kan t.ex. inte hävda att jag har en rättvis och neutral bild av händelsen eftersom den givits till mig genom medier som inte anses helt politiskt neutrala. Dessutom så påverkar händelsens natur mig, då det rör sig om folkgrupper som ställs emot varandra och etablerar stark gemenskap, tillhörighet och medföljande överbeskyddande inom den tillhörande gruppen, samtidigt som ett socialt överenskommet hat riktas mot den opponerande gruppen. Detta gör att inte heller de individer som varit inblandade kan ge en rättvis bild av händelsen, och allt jag som tredje part blir kvar med är min emotionella tilltro till enstaka specifika källor. Denna medvetenhet om min position som tredje part tillsammans med mitt register av lagrade känslomässiga reaktioner på den bild som media presenterat fick blir det som jag bar med mig in i min gestaltning. Den karta jag gjorde kan ses som ett narrativ; då den vecklas ut i ett kartlikt manér sker ett händelseförlopp: Först upplevs ett tomt vitt ark, sedan utvecklas en eskalerande förändring av ytan och den blir mer och mer fylld av revor och dåliga lagningar av tejp, som syftar till att representera mitt känslospel inför aktörernas hantering av händelsen.
I gestaltningen av bild två ville jag förmedla materialet i ett rum då det var för mig viktigare än rummets planlösning. Rummet jag valde var ett rum ur The Music Of Erich Zann av H.P. Lovecraft (1922). Rummets interiör minns jag faktiskt inte hur den i boken beskrevs annat än i dess innehåll av objekt och sporadiskt beskrivna planlösning, vilket kanske gör det förvånande att jag valt att lägga så mycket fokus vid det jag inte minns eller ens vet om det existerat. Vart fascinationen för materialet kommer ifrån är inte interiören utan istället exteriören, d.v.s. gatorna och området som omger Erich Zanns rum, jag kan nämligen väl förnimma Lovecrafts utförliga beskrivning- och min inre bild av dessa. De gamla, glesa träfasaderna på husen som låg längs svårpasserade gator blev något som jag tog med in i rummet då inget annat angavs. En för mig intressant förflyttning som jag inte reflekterat över att den skedde när jag läste boken för någon månad sedan, men som nu gav lust till min gestaltning. Jag använde kartongremsor till att göra plankor till väggarna i den kvadratiska rummet, och frystejp till golvplankor. Kartong fick också vara materialet för Erich Zanns slitna möbler. Sedan fick rummet en sista touch av sängkläder av hushållspapper och en golvlackering av kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar