Det här inlägget är en två-i-en-reflektion över de två gångna veckorna.
Jag har fortsatt med det ultramarina temat och målat både människo- och insektshjärtat i den sagda färgen. Detta gjorde jag under vecka 6, och under vecka sju har jag jobbat med att göra en gjutform av åtminstone människohjärtat. Materialet jag använder till min gjutform är latex som jag penslar på hjärtat lager för lager. Samma process har jag genomgått med insektshjärtat, men det ses som mer av ett test. Skillnaden på hur jag arbetar med dessa två objekt är hur de är placerade. Människohjärtat vilar på en kork som lyfter det från bordsytan medan insektshjärtat vilar direkt på bordet. Jag antar att korken kommer ge det bästa resultatet eftersom den antagligen kommer fungera som en bra öppning att hälla gjutmassan i när formen frigjorts från hjärtat, medans insektshjärtat kommer få en jämn avlång öppning längs med hela dess undersida. Jag fokuserar på att lära mig hur latexmaterialet fungerar, hur fort det torkar mellan penslingarna och hur många lager som rimligtvis behövs. Jag gjorde ett test på en lite skulptur av en elefant som jag gjort tidigare och gjorde bara 2-3 lager latex vilket gav intressant resultat. Latexen visade sig lätthanterlig på så vis att den var lätta att klippa i och ta loss från elefanten, men det visade också att det tunna lagret latex enbart krympte ihop till en klump när den inte separerades från elefanten. Jag kommer därför vara noga med att följa latex-flaskans rekommendationer på 5-10 strykningar och överdriva lite därtill för att formen skall bli så stabil som möjligt. Tankarna om hur jag kommer gå vidare med gestaltningen lägger jag band på tillsvidare och "dedicerar mig" till detta tills jag har möjlighet att multiplicera mina hjärtan och se vad det generera att hantera mängden och vilka associationer det medför.
Seminariet under vecka 6 som behandlade Vithetens hegemoni var bra och det kändes i slutet som att det var rimligt att vi enbart behandlade denna bok och att allt samtal under dagens kändes innehållsfullt. Den fenomenologiska ingången för att betrakta vitheten är spännande och har byggt vidare på den nu etablerade osäkerheten i hur jag ska hantera det vita arvet och vad jag gör med det. cirkeln av att mina vita förutsättningar styr vad jag gör med min privilegierade vita position känns som väldigt viktig åter och åter påminna sig själv om för att uppmärksamma mitt eget beteende.
Fredagsföreläsningen var intressant med dess koppling till pedagogik och skola, men jag lämnade den halvvägs och gick till ateljén istället för att utnyttja tiden där istället.
Workshopen under vecka 7, som kopplades till materialet i BRYT var intensivt givande och hölls intressant hela tiden, vilken gjorde mig ganska utmattad mot slutet. De diskussioner som uppkom angående normer, och specifikt våra egna föreställningar om dess påverkan på vårt beteende och förutsättningar var väldigt intressanta. Det var också en bra miljö att diskutera de didaktiska aspekterna av övningarna och vad de förmedlade till oss deltagare. Mycket av diskussionen som kopplades till trans/queer-diskursen (något som min grupp till stor del lade grund för) kändes mer angelägen att tala om än vad jag trott då det fanns väldigt olika förkunskaper och infallsvinklar i klassrummet. Jag kan tycka att det blev nästintill för intensiv stämning, men jag tror diskussionen landade i på en bra not.
Lyktan som syns på den sista bilden som bifogats nedan är en den lykta jag gjort till evenemanget River of light och som jag kommer gå med på måndag i ledet av andra lyktbärare. Workshopens arbetsmiljö var väldigt inbjudande och arbetsprocessen var väldigt kul och intressant då detta var helt ny tillämpning av materialen för mig. Principen för lyktans konstruktion var ganska simpel, men fylldes på av uppsnappade idéer och tips från de andra i rummet. Små moment som att bygga konstruktionen på ett visst sätt, tejpa på ett visst sätt, eller klippa mindre remsor av papper för att underlätta vid lampans snävare delar var väldigt hjälpliga yttre idéer som möjliggjorde resultatet. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar