Jag minns det inte som något tydligt AHA!-ögonblick, men jag hade en föreställning när jag var barn att dem som hade mörkare hudfärg än mig var lite häftigare, eller coolare. Jag förknippade hip-hopen, street kultur, dans och sport med dem. Någon gång innan måste jag ha uppfattat att det fanns en skillnad på mig och dem, men detta kanske mest berodde på ett iaktagande av dem och inte av mig själv. Vad det innebar att vara vit var nog inte så tydligt ännu än som en motpol till det jag inte var. Som barn utgjorde leken en mycket viktig del för mig och att ta på sig roller som var långt från min verklighet var inget konstigt, variationer i utseende eller beteende i de roller jag och mina vänner tog på oss begränsades inte lätt av. Däremot återgav vi säkert en mycket stereotyp bild av de roller vi tog på oss, var det människor, djur eller vad vi nu lekte. Jag är mycket ung i den tid jag tänker tillbaka på, 7-10 år kanske. Vid runt sju års ålder ungefär så märker jag att folk i omgivningen tar avstånd från vissa beteenden och låser dem till de två könen. Polerna killar och tjejer har varit barriärer som dittills kunde övervinnas med lek, men nu blir leken tabu och övergår till satir. Jag visste om ordet DNA och människans biologiska enighet innan jag visste om vad t.ex. slavhandeln inneburit för relationen mellan vit och svart. Jag var nog alltid lite långsam på att uppfatta världen och verkligheten och mina egna föreställningar av hur världen var möttes ibland av en kris när verkligheten kickade in. Andra exempel för detta ska jag lämna osagda här, men när det kommer till relationen mellan vit och svart, och att allt inte var så vackert och lyckligt kom nog i en skolsal. Jag vill minnas att vi fick läsa om Martin Luther King. När min egen tankeprocess startade om "varför Luther Kings agerande behövdes och var så stort" började jag förstå att det måste ha funnit något som min hudfärg gjort dessa människor, något i dess agerande provocerat fram denna respons från de svarta. Mycket av det vi lekte var accepterande, inkluderande, hänsynstagande och mångsidigt, men aldrig hade leken tagit form av ett sådant scenario, eller i en värld, där så många svarta roller drev leken som i scenen vid Luther Kings tal i historieboken. Det kändes främmande och stort vill jag minnas.
Min process denna vecka har fortsatt i göra-före-tänka-andan, och jag har målat två stycken målningar. En i akryl och en i olja. Jag brukar inte jobba med olja, men det var väldigt tillfredsställande. Färgtemat har varit det hos soluppgången, något som inte bör underskattas. Det jag tolkar ur det jag gjort är dels något romantiskt fiktivt skeende från vad som skulle kunna vara min hemort och i oljemålningen kunde jag se ett hjärta, ett anatomiskt sådant. Jag har funderat på hur jag överordnar mig världen, vilka hjärtan känner jag till hur de ser ut? Knappt människans och inga djurs. Jag har funderat på vithetens vräkighet och vad vi tar för oss av. Hur vi avverkar våra blommor i köksfönstret och hur vi bryr oss om det fina och lydiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar