Kul att ha gjort den första gestaltningen denna termin och det känns som att just gestaltning som behandlar appropriering kommer vara väldigt nyttigt att använda som moment i gymnasieundervisningen. Att poängtera hur väldigt okej det är att använda sig av andras verk i sin egen gestaltning är utifrån mina erfarenheter av gymnasieskolan väldigt behövligt och aktuellt.
Inför min gestaltning läste jag på om varje representerad konstnär på GIBCA och gjorde en lista över de mest intressanta. Därefter gick jag igenom listan en andra gång. Någonstans här så blev jag otroligt inspirerad av Jakob Kirkegaard och hans konstnärliga utövande när jag läste att han spelar in ljud från olika intressanta källor och bygger ljudlandskap av dessa. Så jag tog en paus och spelade in lite musik en kort stund, sedan återgick jag till listan. För även om denna gestaltning var intressant hade för dagen tänkt mig en visuell gestaltning, dessutom kunde jag inte se en koppling mellan gestaltningen och appropriering. Det slutgiltiga namnet som jag fastnade för på listan blev därefter: Serge Alain Nitegeka. Om honom skrivs det att han ser på skulpturer och installationer som något som ska uppöevas genom fysisk-, mänsklig interaktion. Jag kollade upp tidigare verk av honom och fastnade för konstverket Obstacle 1(2012). Eftersom detta verk är en installation på en plats långt bort i en tid som flytt så använde jag mig istället av en bild av verket. Där jag befann mig vid datorskärmen kändes Nitegekas önskan om hur verket skulle upplevas väldigt långt från ett förverkligande för just mig, så jag bestämde mig för att genom att använda mig av bilden abstrahera mig ännu mer ifrån konstnärens vision. Genom digital redigering ökade jag valörernas kontraster i bilden så att konstverket separerades från rummet (se bild nedan) och därefter kalkerade jag konstverkets konturer direkt på datorskärmen med ett påklistrat papper och en blyertspenna. Det var otroligt påfrestande och krävde mycket koncentration. Därefter flyttade jag arket till arbetsbordet och började fylla i de tomma linjerade ytorna med tusch. Med en liten spets på pennan tog detta lång tid och jag hade tid till att leva mig in i hur det måste ha varit att vara konceptkonstnär och dra den oändliga mängden streck av endast syftet att "fylla". Efter ungefär fyra timmar av små tusch-streck blev jag ändå klar. Jag kallar verket för No Obstacle, en referens till Nitegekas orginaltitel på verket och som en kommentar på hur långt denna version av hans verk befinner sig från hans vision om tre dimensioner och fysisk interaktion.
No Obstacle
Nitegeka, Obstacle 1 (2012) Steg 1
Steg 2 Steg 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar