Veckoreflektion - v. 5

I måndags deltog vi i en workshop om stop motion (se tidigare inlägg). Detta var mycket givande, och som det jag tidigare nämnt så var det väldigt nyttigt att få känna på tidsramarna inom varje steg i processen, d.v.s. hur lång tid det tar att teckna varje enskild bild, och hur antalet bilder förhåller sig till den slutgiltiga uppspelningshastigheten. 

Under tisdagen som följde fick gruppen nya kunskaper beträffande serier. Serier är för mig dock inget nytt medium att arbeta med, så dessa kunskaper gav mig tyvärr ingen fördjupad kunskap. Dock var det intressant att se hur vår workshop-ledare lade upp föreläsningarna och uppgifterna. Vi fick bygga berättelser av bilder som innan inte hade någon relation till varandra, genom att pussla ihop dem. Ett spännande tillvägagångssätt.

Onsdagen spenderade jag med att ta igen förlorad tid med bl. a. kurslitteraturen. Serie-workshoppen fortsatte emellertid på HDK, men jag kände att jag kunde prioritera tiden bättre då gårdagen inte varit allt för givande. 

Torsdagen var mycket tillfredsställande. Vi tilldelades instruktioner i form av dikter; utifrån dessa skulle vi arbeta; först med blyerts och sedan med färg. Efter lunch fick vi ta del av konst på vita duken och egen interaktion. Vi fick släppa lös våra spärrar och dansa i gemenskap till bl. a. Kung Fu-Fighting. Sedan återvände vi till våra kreationer och "byggde" skulpturer, fortfarande med dikter som instruktion och våra tidigare verk som inspiration. 

Av dessa dagar var torsdagen den överlägset mest givande. Torsdagens tema var: "Flöde" och syftade på flöde i processer. Att våga kasta sig in i en situation där jag känner att jag inte har kontroll, och att våga misslyckas. Under den första delen i workshoppen var jag helt ovetande om hur min egen process skulle vara under dagen. Jag visste ingenting. Sedan började jag göra mönster på pappret och samtidigt känna efter inom mig. Successivt trädde mina känslor fram i bilden. När vi sedan började med steg två kunde jag bättre manifestera dessa känslor och förtydliga dem med både färg- och form-språk. Jag valde akvarell som manér och jag upplevde att den fritt flytande färgen passade bra i en process där fortskridandet är viktigare än resultatet. I det sista steget kunde jag sedan dra ut kärnelementen i mina tidigare kreationer och på så vis skapa en enhetlig tredimensionell form. 

Jag vet med mig själv att jag ofta spenderar mycket tid med att planera mina arbetsprocesser i bild eller form, och att detta ofta leder till att processen tar lång tid eller dör ut helt. Det jag huvudsakligen tar med mig i från torsdagen är därför; att bara göra. Om de verk som skapas under denna flödes-process inte genererar några slutprodukter som jag är nöjd med, så har de förmodligen ändå satt igång en vilja att utforska något i dem, och därmed jobba vidare. 

 

Jag vill också tillägga att jag upplever mig växa som person varje gång jag utsätts för situationer där jag känner att det är okej att misslyckas, speciellt i sociala sammanhang där detta är universellt för de inblandade. Detta tankesätt eller denna inställning är något som jag kommer försöka tilldela andra så ofta jag kan och även försöka påminna mig själv om.