Veckoreflektion #4 Vecka 6 och 7

Det här inlägget är en två-i-en-reflektion över de två gångna veckorna. 

Jag har fortsatt med det ultramarina temat och målat både människo- och insektshjärtat i den sagda färgen. Detta gjorde jag under vecka 6, och under vecka sju har jag jobbat med att göra en gjutform av åtminstone människohjärtat. Materialet jag använder till min gjutform är latex som jag penslar på hjärtat lager för lager. Samma process har jag genomgått med insektshjärtat, men det ses som mer av ett test. Skillnaden på hur jag arbetar med dessa två objekt är hur de är placerade. Människohjärtat vilar på en kork som lyfter det från bordsytan medan insektshjärtat vilar direkt på bordet. Jag antar att korken kommer ge det bästa resultatet eftersom den antagligen kommer fungera som en bra öppning att hälla gjutmassan i när formen frigjorts från hjärtat, medans insektshjärtat kommer få en jämn avlång öppning längs med hela dess undersida. Jag fokuserar på att lära mig hur latexmaterialet fungerar, hur fort det torkar mellan penslingarna och hur många lager som rimligtvis behövs. Jag gjorde ett test på en lite skulptur av en elefant som jag gjort tidigare och gjorde bara 2-3 lager latex vilket gav intressant resultat. Latexen visade sig lätthanterlig på så vis att den var lätta att klippa i och ta loss från elefanten, men det visade också att det tunna lagret latex enbart krympte ihop till en klump när den inte separerades från elefanten. Jag kommer därför vara noga med att följa latex-flaskans rekommendationer på 5-10 strykningar och överdriva lite därtill för att formen skall bli så stabil som möjligt. Tankarna om hur jag kommer gå vidare med gestaltningen lägger jag band på tillsvidare och "dedicerar mig" till detta tills jag har möjlighet att multiplicera mina hjärtan och se vad det generera att hantera mängden och vilka associationer det medför. 

Seminariet under vecka 6 som behandlade Vithetens hegemoni var bra och det kändes i slutet som att det var rimligt att vi enbart behandlade denna bok och att allt samtal under dagens kändes innehållsfullt. Den fenomenologiska ingången för att betrakta vitheten är spännande och har byggt vidare på den nu etablerade osäkerheten i hur jag ska hantera det vita arvet och vad jag gör med det. cirkeln av att mina vita förutsättningar styr vad jag gör med min privilegierade vita position känns som väldigt viktig åter och åter påminna sig själv om för att uppmärksamma mitt eget beteende. 

Fredagsföreläsningen var intressant med dess koppling till pedagogik och skola, men jag lämnade den halvvägs och gick till ateljén istället för att utnyttja tiden där istället. 

Workshopen under vecka 7, som kopplades till materialet i BRYT var intensivt givande och hölls intressant hela tiden, vilken gjorde mig ganska utmattad mot slutet. De diskussioner som uppkom angående normer, och specifikt våra egna föreställningar om dess påverkan på vårt beteende och förutsättningar var väldigt intressanta. Det var också en bra miljö att diskutera de didaktiska aspekterna av övningarna och vad de förmedlade till oss deltagare. Mycket av diskussionen som kopplades till trans/queer-diskursen (något som min grupp till stor del lade grund för) kändes mer angelägen att tala om än vad jag trott då det fanns väldigt olika förkunskaper och infallsvinklar i klassrummet. Jag kan tycka att det blev nästintill för intensiv stämning, men jag tror diskussionen landade i på en bra not.

Lyktan som syns på den sista bilden som bifogats nedan är en den lykta jag gjort till evenemanget River of light och som jag kommer gå med på måndag i ledet av andra lyktbärare. Workshopens arbetsmiljö var väldigt inbjudande och arbetsprocessen var väldigt kul och intressant då detta var helt ny tillämpning av materialen för mig. Principen för lyktans konstruktion var ganska simpel, men fylldes på av uppsnappade idéer och tips från de andra i rummet. Små moment som att bygga konstruktionen på ett visst sätt, tejpa på ett visst sätt, eller klippa mindre remsor av papper för att underlätta vid lampans snävare delar var väldigt hjälpliga yttre idéer som möjliggjorde resultatet. Tack!

Veckoreflektion #3 Vecka 5

Försöker skriva ikapp mig på dessa blogginlägg och jag vet inte om jag får med allt jag tänkte under denna vecka 5, men jag ska försöka. Om inte så hoppas jag att nästa blogginlägg visar mer representativt hur processen går framåt. 

Tidigt i veckan fortsatte jag med landskapsmålningen och det verkar som att jag mer och mer gör tolkningen att det är något som får representera min hemort där jag växte upp. Känslan i färgerna tycker jag mig visa tillståndet mellan den kalla luften mot den brinnande himmeln, något som jag kan uppskatta väldigt mycket. Ett svagt spår av ett flygplans färd över himmeln är också något jag finner väldigt vackert och egentligen för cheesy och romantiskt. Jag kan dock uppskatta lite over-the-top-romantik.

Hade en purpurröd period också som jag behövde måla ut. När den lagt sig en aning återvände fascinationen för färgen ultramarine, så jag tog reda på lite historik kring färgen och funderar nu på att använda mig av dess vita bakgrund i min gestaltning. Visste ni att man adderar ultramarine i vissa saker som t.ex. gulnade tyger för att göra dem mer vita? Sammanträffande?

Jag har också gjort hjärtat som jag skrev om i förra inlägget. Det blev lyckat, fast pappersleran tar sin tid att torka. Förutom det mänskliga hjärtat, som också visade sig får någorlunda autentiskt storlek i jämförelsen med ett riktigt hjärta, har jag gjort en förstoring av ett insektshjärta. Tydligen ser de flesta insekters hjärtan ungefär lika ut och är av, vad jag kan se, en mycket enkel konstruktion. Jag tycker mig ifrågasätta den antropocentriska tillvaron i och med undersökandet av fysiologin hos människa och insekt. Den undersökande metoden att skulptera den form jag undersöker härstammar från workshoppen med leravtrycken. 

Veckoreflektion #2 Vecka 4

"När upptäckte jag för första gången att jag var vit?"

Jag minns det inte som något tydligt AHA!-ögonblick, men jag hade en föreställning när jag var barn att dem som hade mörkare hudfärg än mig var lite häftigare, eller coolare. Jag förknippade hip-hopen, street kultur, dans och sport med dem. Någon gång innan måste jag ha uppfattat att det fanns en skillnad på mig och dem, men detta kanske mest berodde på ett iaktagande av dem och inte av mig själv. Vad det innebar att vara vit var nog inte så tydligt ännu än som en motpol till det jag inte var. Som barn utgjorde leken en mycket viktig del för mig och att ta på sig roller som var långt från min verklighet var inget konstigt, variationer i utseende eller beteende i de roller jag och mina vänner tog på oss begränsades inte lätt av. Däremot återgav vi säkert en mycket stereotyp bild av de roller vi tog på oss, var det människor, djur eller vad vi nu lekte. Jag är mycket ung i den tid jag tänker tillbaka på, 7-10 år kanske. Vid runt sju års ålder ungefär så märker jag att folk i omgivningen tar avstånd från vissa beteenden och låser dem till de två könen. Polerna killar och tjejer har varit barriärer som dittills kunde övervinnas med lek, men nu blir leken tabu och övergår till satir. Jag visste om ordet DNA och människans biologiska enighet innan jag visste om vad t.ex. slavhandeln inneburit för relationen mellan vit och svart. Jag var nog alltid lite långsam på att uppfatta världen och verkligheten och mina egna föreställningar av hur världen var möttes ibland av en kris när verkligheten kickade in. Andra exempel för detta ska jag lämna osagda här, men när det kommer till relationen mellan vit och svart, och att allt inte var så vackert och lyckligt kom nog i en skolsal. Jag vill minnas att vi fick läsa om Martin Luther King. När min egen tankeprocess startade om "varför Luther Kings agerande behövdes och var så stort" började jag förstå att det måste ha funnit något som min hudfärg gjort dessa människor, något i dess agerande provocerat fram denna respons från de svarta. Mycket av det vi lekte var accepterande, inkluderande, hänsynstagande och mångsidigt, men aldrig hade leken tagit form av ett sådant scenario, eller i en värld, där så många svarta roller drev leken som i scenen  vid Luther Kings tal i historieboken. Det kändes främmande och stort vill jag minnas.

Min process denna vecka har fortsatt i göra-före-tänka-andan, och jag har målat två stycken målningar. En i akryl och en i olja. Jag brukar inte jobba med olja, men det var väldigt tillfredsställande. Färgtemat har varit det hos soluppgången, något som inte bör underskattas. Det jag tolkar ur det jag gjort är dels något romantiskt fiktivt skeende från vad som skulle kunna vara min hemort och i oljemålningen kunde jag se ett hjärta, ett anatomiskt sådant. Jag har funderat på hur jag överordnar mig världen, vilka hjärtan känner jag till hur de ser ut? Knappt människans och inga djurs. Jag har funderat på vithetens vräkighet och vad vi tar för oss av.  Hur vi avverkar våra blommor i köksfönstret och hur vi bryr oss om det fina och lydiga.