Ny kurs och Workshop till filmen om Hannah Arendt

Nu börjar en ny kurs! Följande blogginlägg kommer handla om det gestaltningsprojekt som nu startas upp. Vi har introducerats till temat; "Makt" och kommer under flera veckor arbeta mot att gestalta uttrycket. Som ett inledande moment kollade vi på filmen; "Hannah Arendt" (2012).

Efter filmen fick vi teckna på stora ark med kol och behandla intrycken ifrån filmen. Sedan klippte vi ut en del av den stora kolteckningen som vi ville arbeta med. Jag valde ett stycke med texten ">MENSCH". Texten hade faktiskt jag själv skrivit och jag kände att ordet "mensch" (människa) var betydande i filmens handling. I min illustration till detta använde jag Da Vincis berömda teckning för att leka med begreppet übermench (övermännsika), som användes under nazi-tyskland för att beskriva en utopi av vad de ansåg vara den överlägsna rasen.

För min gestaltning av makt var workshoppen både hjälpande och inte. Eftersom jag redan visste vad jag ville arbeta med innan vi började med workshoppen såg jag den mest som ett hinder som måste avklaras innan jag får fortsätta med mina andra planer. Jag försökte därför anpassa workshoppen till gestaltningsprojektet, så att det kändes lättare att överkomma.

Eftersom jag i mitt projekt kommer studera bl.a. nazismen så var filmen förhållandevis relevant, vilket gjorde att jag ganska lätt kunde hitta en infallsvinkel där jag kunde kombinera workshop och projekt.

Mer ingående information om mitt projekt tillkommer.

Slutreflektion

Hur vill jag sammanfatta kursen? Vad tar jag med mig ifrån den?

När vi hade workshoppen; Flöde upplevde jag kanske den största förändringen för mig som skapande individ. Sedan dess har hela kursen haft ett genomgående mönster av att processen varit det viktiga och för mig har detta haft mycket stor betydelse. Länge har jag siktat mot slutprodukter och inte uppmärksammat processerna som leder dit. De facto har jag helt bytt inställning till mitt skapande och intresserar mig nu för processerna mer än någonsin.

Förutom denna utveckling, som främst rör mig som individ, upplever jag en större medvetenhet om bildens plats i skolan. Förut ansåg jag att bildämnet var viktigt, nu anser jag att det är ett av de viktigaste ämnena i vår nutid. Vi har inte råd att vara utan ämnet! Som det ser ut idag värderas lätt mätbar kunskap högt, och det är kanske den största anledningen till varför bildämnet förlorat sin plats bland de andra stora ämnena. Efter denna kurs har jag dock förstått att bildens kanske främsta uppgift är att bilda snarare än att utbilda. Att vara ett stöd för en personlig utveckling och en form för undersökande. Men visst har bilden också ett stort värde i dennes utbildning; speciellt i dagens media-berikade samhälle där vi hela tiden exponeras för visuella intryck. Det handlar om ansvar och att lära sig att hantera bilden, att inte missbruka bilden, att lära sig tolka och vidga sitt sinne för andra tolkningar, att kunna förstå vad andra förstår eller inte förstår. Det handlar då om semiotik, ett väl bearbetat uttryck genom kursen.

Detta är de djupaste intrycken som kursen givit mig, utöver dem finns en hord av fler kunskaper som jag inte tar med här i min slutreflektion, men som kan läsas i bloggen via länklista här nedan.

För min presentation under fredagen 21/3 vill jag ta tillfället i akt att stå på andra sidan och hålla i en workshop själv. Denna workshop kommer att involvera musik, laverande tusch och inga penslar.

Workshop - Slutredovisning - För att kunna spela upp musiken krävs Spotify.

Assignment #1: http://jonasflank.blogspot.se/2014/02/assignment-1.html
Assignment #2: http://jonasflank.blogspot.se/2014/02/assignment-2.html
Assignment #3: http://jonasflank.blogspot.se/2014/02/assignment-3.html
Assignment #4: http://jonasflank.blogspot.se/2014/02/assignment-4.html
Assignment #5: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/assignment-5.html
Assignment #6: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/assignment-6.html

Veckoreflektion - v. 4: http://jonasflank.blogspot.se/2014/01/veckoreflektion-v-4.html
Veckoreflektion - v. 5: http://jonasflank.blogspot.se/2014/02/veckoreflektion-v-5.html
Veckoreflektion - v. 6: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/veckoreflektion-v-6.html
Veckoreflektion - v. 7: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/veckoreflektion-v-7.html
Veckoreflektion - v. 8: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/veckoreflektion-v-8.html
Veckoreflektion - v. 9: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/veckoreflektion-v-9.html
Veckoreflektion - v. 10: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/mandagen-borjade-med-en-forelasning-av.html
Veckoreflektion - v. 11: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/efter-att-ha-last-given.html

Kulturorientering: http://jonasflank.blogspot.se/2014/03/kulturorientering.html

Kulturorientering

1:a besöket – Göteborg från ovan; Bekanta motiv ur nya perspektiv, Lars Bygdemark, Göteborgs Stadsmuseum

Lars Bygdemark har under flera år tagit foton av staden från ovan. När fjärde våningen uppenbarade sig över trappkanten möttes jag av en svindlande vy. Det en stor vy över Göteborg upptryckt på en hel vägg. Jag kunde känna igen mig i fotografiet, eftersom det skildrade bl.a. centrum och avenyn.

Igenkänningsfaktorn pendlade under min vandring genom utställningen, men det hindrade mig inte ifrån att uppskatta utställningen. För det var inte det viktiga att känna igen sig, det viktiga var att uppleva detta nya fantastiska perspektiv på staden, eller kanske städer och byggnader i allmänhet.

Att det var just Göteborg som skildrades kändes allt mindre viktigt för mig ju längre tid jag vistades bland fotografierna och jag upplevde att utställningen mer lyfte den generella stadens skönhet, än just specifikt Göteborg. Kanske beror detta på att jag inte kände igen mig i allt för många bilder utan istället beskådade, för mig, anonyma platser och strukturer.

2:a besöket – Fashion Figures Faces, Mats Gustafson, Rhösska Museet

När jag vandrade bland Mats Gustafsons illustrationer var det första som slog mig hur skickligt han kan frambringa form med minsta tänkbara medel. Några välplacerade ytor med laverande färgytor förstärker känslan av djup när färgen flyter ut och skapar mjuka övergångar mellan opaka och transparenta toner.

Mats Gustafson har arbetat inom modervärlden och varit illustratör åt många kända modeikoner. Detta märks tydligt i hans illustrationer då de flesta bär på element som fascination för den mänskliga kroppen, en tydlig känsla för tidsanda och tydliga siluetter.

De flesta av hans illustrationer hade alltid en grupp av kusiner som backade upp varandra, alla utom en. Denna illustration hängde bland en mängd andra på en lång vägg i en av hallarna, men den skiljde sig från de andra i den mening att den inte bar på någon liknelse till ett modeobjekt. Jag fann den intressant just därför att den inte riktigt passade in och gav därför ett starkare uttryck än de andra.

Hur vida detta verk faktiskt inte bär på några mode-element eller om jag är för orutinerad inom branschen för att upptäcka dem låter jag dock vara osagt.

3:e besöket – Erland Brand, Göteborgs Konsthall

När jag var på min väg mot Hasselblad Center gick jag förbi Göteborgs Konsthall och såg att de hade en pågående utställning där som jag inte sett något- eller hört något om. Jag blev nyfiken och gick in. När jag kom in i rummet för utsällingen möttes jag av en minst sagt praktfull syn, då bord efter montrar fylldes av illustrationer och väggarna kläddes av målningar av Erland Brand.

Jag hade aldrig förut kommit i kontakt med Erlands verk, men jag kände genast en koppling. En koppling till mig och till ett uttryck som liknade mitt eget under vissa stunder i mitt liv. Den tunga svärtan och den täta skrafferande tekniken hans illustrationer är främst det jag tänker på.

                    

Återkommande i hans målningar var detta ansikte som sisas i bilderna nedan. Ansiktet återkommer i både hans målningar och teckningar. De tekniker som Brand använder visade sig också vara återkommande då hans målningar ofta innehöll något element av trä, skräp och oljemåleri. Detta medan hans teckningar alltid gjorts med flytande tusch och skrafferande teknik.

4:e besöket – Mellan verkligheter; Fotografi i Sverige 1970-2000, Hasselblad Center

Ett flertal fotografer exponerades under denna utställning på Hasselblad Center. Det var många starka intryck som fångade mig under denna utställning och många av bilderna gav också en inblick i ett förflutet som jag inte upplevt på annat sätt än via fotografi.

Det var de enskillda fotograferna som fångade mig. De slogs om att få ockupera mitt sinne och få mig att glömma de andra. Det var en smula överväldigande att försöka jämka mellan verken från olika fotografer, olika tider och som bar på så olika uttryck. Jag letade hela tiden efter en helhetskänsla, men jag kunde inte finna detta i en sådan komplex utställning som främst vill skilja mångfalden under tre decennier.

 

Trots att jag inte kunde uppleva denna känsla av enhetlighet, hade jag inga problem att uppskatta de enskilda verken. I vissa fall var det den inneboende meningen i fotot som fångade mig, ibland var det en intressant form som lyftes fram, och i vissa fall var det båda, som i det fall som visas nedan. 

Eva Klasson, Paris, 1975, Ur serien; Le troisième angle. 

Egen litteratur – From Bauhaus to Aspen; Herbert Bayer and modernist design in America, Gwen F. Chanzit (2005)

Jag fann boken av en slump på ett antikvariat någonstans i staden. Eftersom jag är intresserad av design och tidigare bara nuddat vid Bauhaus-rörelsen såg jag min chans att få en stund av god läsning.

Det Chanzit vill förmedla med boken är; Herbert Bayers inflytande på den amerikanska design- och konst-världen under efterkrigstiden. Boken bjuder mer på en skildring av Herbert Bayer, än på en närmare betraktelse av Bauhausrörelsen. Självklart genomsyrar Bauhaus hela boken, men inte i annan mening än att det kopplas till Bayer. Hur kopplas då dessa ihop? Jo, Bayer var studerande inom Bauhaus och det är genom den kopplingen som vi får ta del av rörelsen. Förutom att märka viktiga händelser i Bayers liv är boken också frikostig med bilder av illustrationer, skisser och skulpturer, både av honom själv och betydande individer för hans historia.

Personligen fann jag boken intressant och med en fin balans av bilder och text, så som det bör förväntas av en bok om konst. Om jag skall säga något om den så kan detta vara att den var en aning svårläst. Inte för att den var på engelska eller att den var vidare svårt skriven, men för att hela bokens text är tryckt med sans-seriffer, vilket gör det hackigt att ta sig igenom texten.

Bild- och konstteori

Detta stycke är knutet till föreläsningen med samma namn. I en tidigare publicerad veckoreflektion skrev jag om processen av hur vi arbetade oss fram mot redovisningen och vad som där presenterades som fakta.

Dock har långt ifrån allt sagts i denna reflektion, och jag vill nu bygga på och vidga perspektivet om det som tidigare skrivits. För när vi undersökte surrealismen kom vi i kontakt med en konstnär vid namn; Robert Matta. Denne man är erkänd bland surrealister, men vid närmare undersökning fann vi en släkting som ej ännu nått samma grad av kännedom: Roberto Mattas bror; Friedrich Matta, verksam inom Februari-imperiet som teolog.

”Som sagt var Friedrich Matta med i Februari-imperiet och en dag var han ute och gick i skogarna kring Imperiets huvudort då han snubblade över ett fat med ett par ihop bundna skor på. Friedrich blev så hänförd att han genast slog sig ner för att närmare kunna studera detta mesterverk. Historien berättar att han satt där i flera dagar, utan att äta, dricka eller sova, och bara koncentrerade sig på att hitta grundformer. Han ritade ett flertal skisser som alla pekar på ett tydligt samband med Februari Imperiets tankar och detta skoverk.

Friedrich blev så glad över sin upptäckt att han, efter alla dessa dagar, sprang ner till staden för att kunna hämta fler anhängare som skulle uppskatta denna upptäckt lika mycket som han själv. Det blev en stor fascination kring Friedrichs upptäckt, så stor att det till och med uppkom en högtid kring det. Högtiden gick ut på att man varje år anordna ett stort bord med diverse läckra måltider, i skoformat. Olika skor, olika fat och en mängd med mumsiga grundformer. Om än det här var slutet, men så väl var det inte.

Flera år passerade och Friedrich Matta hade under dessa år hunnit bli riktigt besatt av skorna i skogen. Han gick på långa promenader varje vecka och kunde ibland stanna borta i flera dagar. Det gick såpass långt att han smög ut i skogen och började skända konstverket genom att ta på sig skorna och traska runt i dem. (En parasit!) En dag när Friedrich gick runt som bäst i skorna kom en intet ont anande medicinman förbi spatserande. Han stannade upp och insåg vilket hemskt brott Friedrich begick varpå han antog sig sin plikt att bota honom. Friedrich Matta sköts på plats. Efter denna händelse förändrades skotraditionen så att varje år utsågs en allmän parasit i Februari-imperiet som, efter den festliga skomiddagen, sköts på plats.”

Ovanstående citerad text om Friedrich Matta är det stycke som två av mina gruppmedlemmar läste upp under redovisningen. Hela gruppen hjälptes åt att bygga stycket medan den renskrivande processen sköttes av de som läste upp.  

Veckoreflektion - v. 11

Efter att ha läst given studielitteratur under måndagen, hade vi ett litteraturseminarium på tisdagen. Seminariet behandlade Lev Vygotskij. Vi fick till uppgift att diskutera tre stycken frågor:

1. Hur kan vi pedagoger uppmuntra långa processer och tankebågar?
2. Vygotskij ser barnet ur ett helhetsperspektiv. Vad innebär det idag för oss pedagoger i vardagen?
3. Vetenskapen kontra fantasin – hur finns den motsättningen idag?

Frågorna diskuterades i små grupper. I vår grupp rörde sig samtalet på följande sätt:

1. Genom att undvika slutna processer. Genom att förebyggande ge ämnet potential för återkoppling, så att lärare och elev ges möjlighet att hänvisa till tidigare moment och implementera dessa i de nya, och på så vis skapa en helhetskänsla och en medvetenhet om den genomgående processen.
2. Att vi bör vara konstant medvetna om processen som är barnets utveckling, både utanför och i skolan. Att vi förstår vad som har hänt, vad som kan hända i framtid och att vi kan anpassa oss till en nuvarande situation.
3. Först tänkte vi att det inte fanns mycket av en motsättning. Dock märkte vi att detta var ur vårt egna perspektiv, vi som läst och studerat Vygotskij och som tänkt i dessa banor förut. Om vi däremot tänkte oss in i ett mer samhällsgenerellt perspektiv så kunde vi enas om att fantasin har mycket lägre status än vetenskapen. Vår förståelse innebär att fantasin är grunden för det vi kallar vetenskap och att vetenskap kan beskrivas som beprövade fantasier. Dessutom, om man talar om paradigmer; så är kan en teori anses vara vetenskap tills motsatsen bevisas och vi upplever ett paradigmskifte. Om då vetenskap kontinuerligt motbevisas; vad är då vetenskap?
   
   Den motsättning som vi upplevde var dock att samhället idag värderar vetenskap högre än fantasi för att det är lättare mätbart. Det är inte processen av att ta sig genom fantasin och utforska som är det viktiga, utan att lära sig det redan skrivna.

Efter att vi som grupp kommit fram till detta redovisade våra tankar i helgrupp. Många hade tänkt i likande banor, vilket möjliggjorde en bra diskussion.

På onsdagen arbetade jag med assignment nummer sex. Utifrån textunderlaget jobbade jag mot resultatet som visas i inlägget för detta assignment. Jag använde som material: Hushållspapper, bakplåtspapper, en bricka, en skål, en sil, vatten och en leksaks-isbjörn. Nedan visar jag en bild där man tydligare kan utläsa processen.

Med utgångsfrågan: ”Vad gör mitt kök speciellt, och vad kan stärka uppfattningen om min värld?” hittade jag snabbt ett tema då jag lade ögonen på min isbjörn som står i köksfönstret. Den var så speciell att jag kände att den var ett måste för projektet. Jag fyllt en kantförsedd-bricka med vatten och lade ett bakplåtspapper i botten. Sedan ställde jag en skål upp och ner i vattnet. Tanken var att jag skulle skapa en hem åt björnen. Så jag blötte många, många bitar av hushållspapper som jag placerade längs med kanterna på brickan och skålen, och formade dem till att se ut som delar av isberg. Sedan improviserade jag efter behov och lade till en sil som grund för ett till isberg och klädde även den med hushållspapper. Sedan placerade jag en lampa och ljussatte miljön med isbjörnen i. Belysningen var nödvändig eftersom den var fotografiet som var den riktiga slutprodukten.

Jag lade även till en svart ram och drog ökade kontrasten i bilden innan jag publicerade den. Ramen var till för att skapa en gräns mellan den yttre världen och bildens inre värld, och på så vis förstärka känsla av att titta in i bilden snarare än på bilden. Anledningen till att jag ökade kontrasten var för att det fanns en skillnad mellan datorskärmen och mobilskärmen som jag ville korrigera.

Torsdagen bjöd som vanligt på många roliga och intressanta reflektioner och redovisningar från medstudenterna.

Fredagens sokratiska samtal var också de, som vanligt, intressanta. Under förberedelserna till samtalen var jag med och valde ut ett ämne, frågor och fördelningen på gruppen. Vi beslutade att alla i den förberedande gruppen skulle vara delaktig i processen av att formulera frågor, även de som själva kom att delta i diskussionen. Jag upplevde detta ganska problematiskt när väl samtalet ägde rum; för jag hade svårt att avgöra hur mycket jag fick säga, eftersom jag redan viste samtalsledarnas idéer kring samtalet.

Den andra diskussionen som hölls under fredagen gick dock mycket bättre. Jag tyckte ämnet var bra: ”Förbud kontra frihet”. Diskussionen flöt på bra, med många tillfällen för eftertänksamhet. Det var mycket givande att diskutera ämnet så generellt, och inte bundet till någon specifik situation eller kontext, för nu hade vi möjlighet att leda samtalet till det område som vi tyckte var det mest intressanta.

Veckoreflektion - v. 10

Måndagen började med en föreläsning av Fredric Gunve. Föreläsningen bjöd på ett långt avsnitt där vårt deltagande var obligatoriskt. Under detta avsnitt Skulle vi jämföra och visa på likheter och skillnader inom två konströrelser. Detta utfördes i grupper och min grupp arbetade med surrealismen och fluxus-rörelsen. 

Efter närmare studier av konstnären Meret Oppenheim kunde vi se att vår jämförelse kom naturligt, då Oppenheim agerar som en självklar bro mellan dessa rörelser. Fluxus som trädde fram i början på 60-talet värderande undersökande och multimodala uttryck. Surrealismen uppstod i mellankrigstiden mellan första och andra världskriget, likt Dadaismen hade den drag anti-konst-värderingar, men för surrealismen innebar detta ett avståndstagande från den realistiska bilden och motivet. Verksamma inom surrealismen undersökte istället drömmar och det undermedvetna.

Meret Oppenheim kom som ung i kontakt med surrealismen men drogs allt eftersom närmare en uttrycksform som sedan under 60-talet kom att benämnas som fluxus.

Denna föreläsning och workshop avslutades och summerades med en djupare insikt i hur helheten kring konstens utveckling till- och inom- dess rörelser ter sig.

Tisdagen därpå hade ett seminarium kring semiotik och bildspråk. Där tolkade vi; oss givna bilder enligt den modell som den moderna semiotiken använder för att läsa bilder.

Min uppfattning kring detta seminarium är en bekräftelse på hur viktig roll semiotiken kommer att spela inom bildämnet. Detta grundas på de olika tolkningar som varje grupp/individ erbjöd under seminariet. Som kortast kan jag nämna att jag upplever ett stort utrymme för utökat ansvartagande - och förståelse kring hur detta ansvarstagande skall genomföras – inom det generella samhället idag.

Under onsdagen arbetade jag med assignment nummer fem.

Tordagens reflektion kring detta assignment bjöd på många fina filmer från medstuderande. Den konstruktiva kritiken var också väldigt rolig att ta till sig. Men intressantast av allt var ändå att uppleva denna mångfacetterade filmvisning och se alla fantastiska lösningar.

Avslutningsvis hade två grupper av studenter föreberet två sokratiska samtal till fredagen. Om dessa samtal ställs i kontrast till förra veckans så kan upplever jag en tydligare struktur i dessa, framförallt hos deltagarna. Samtalen flöt på bra i en takt som lät deltagaren reflektera över vad som sagts utan att missa sin chans att därefter tala.

Samtalen berörde mycket intressanta ämnen: Konst med mens! och Behövs pengar. Det var skönt att under det första samtalet få öppet och avslappnat diskutera; kvinnokroppen, kroppsvätskor, könsbarriärer och sociala gränser. Det andra samtalet som då handlade om pengars position i samhället, bjöd på många intressanta världsskådningar, men också mycket intressanta (och för mig ibland nya) fakta togs upp. Samtalet berörde bl.a. ämnen som; pengafördelning, pengar nödvändighet för ett lyckligt liv, konstens ekonomiska position, alternativa lösningar och tiggarna på Göteborgs gator.

Veckoreflektion - v. 9

Veckan började med att hela klassen missade en halvtimme av måndagens föreläsning p.g.a. en miss i schemaläggningen, det var mycket tråkigt men det kändes som att vi ändå kunde ta del av det viktigaste innehållet.

Tisdagens föreläsning och seminarium med Lars-Åke Kernell var väldigt bra. Till dess skulle vi ha förberett ett välslipat argument som vi skulle lyfta fram under dagen. Det var dock oklart innan i vilken form detta skulle framföras och jag kan uppleva att mitt argument var allt för ämnad att läsas i sitt textformat för att hålla som muntligt argument, då redovisningen skedde på det viset.  

Vi diskuterade och behandlade frågan om varför bildämnet bör få mer plats och tid i dagens skola, ett ämne som verkligen tål att talas om då vi alla bildlärare bör vara förberedda att svara på frågor som; ”varför ska man läsa bild?”. Eftersom diskussionerna som flöt genom seminariet drevs av oss studenter och utifrån våra delade erfarenheter upplevde jag att vi skapade en realistisk bild av debatten. Tack vare detta känner jag mig tryggare i att bemöta motståndet som inte ser värdet i den mycket viktiga bildunderviningen.

Onsdagen spenderades med assignment nummer fyra.

Som vanligt var det givande att, under torsdagen, ta del av de andra studenternas lösningar på veckans assignment. Det mest påtagande under denna reflektion var hur vi alla blir mer och mer trygga med att utforska nya uttrycksformer. En mycket inspirerande observation.

Under fredagen ledde två studentgrupper varsitt sokratiskt samtal, jag var del i en av grupperna och agerade observatör. Då jag redan provat positionen som samtalsledare var det en utmaning i sig självt att sitta tyst under samtalet, men att föra anteckningar gick dock utan problem.

Samtalen berörde ämnen som: ”Spelar det någon roll vem konstnären till ett verk är, för uppfattningen?”, ”Politiska perspektiv på främlingsfientlighet och nazism”, ”Vad är konst?” och ”Vad kan ändra uppfattningen av konst?”. Jag fick ta del av diskussionen kring de två sistnämnda ämnena och jag blev väldigt engagerad. Väldigt många bra synpunkter kom från mina studentkolegor, vilket resulterade i många insiktsfulla frågeställningar. Min uppfattning av konst och vad det är har därmed fördjupats avsevärt.

Veckoreflektion - v. 8

En vecka med mycket läsning och förhållandevis lite kreativt arbete. Måndag och fredag gick till att läsa angiven kurslitteratur. Men tisdagen bjöd på mycket interagerande.

Under tisdagens seminarium och föreläsning fick vi i grupp närma oss tre av begreppen som vi läst om i kurslitteraturen: Modest estetik, radikal estetik och marknadsestetik. Halva klassen, innefattande mig, behandlade dessa begrepp medan andra halva behandlade en annan del av kurslitteraturen. Detta i syfte att sedan träffas och redovisa för varandra. Redovisningarna fick vi utforma som vi ville och vår grupp beslöt att göra på följande sätt:

Vi skrev upp flera stycken nyckelord och meningar som vi fann beskrivande och betydande för varje begrepp. Sedan skrev vi varje begrepp som en rubrik på varsina pappersremsor och klistrade dessa på ett större ark i en trekantsform (se resultatet nedan). Anledningen till valet av trekantsformen var att det inte skulle finna någon utsatt rangordning mellan de begreppen, något som lätt uppstått om de placerats i t.ex. en följd likt en linje, lodrätt eller vågrätt.

När vi sedan skulle redovisa var det främst den andra gruppen som fick agera. Enligt vår modell bad vi dem att fästa de beskrivande orden och meningarna vid de begrepp som de kunde tänkas höra hemma, eller någon annanstans på papperet. På detta sätt kunde vi erbjuda att både vi och dem fick pröva våra kunskaper, och de fick även utrymme att tolka. Den färdiga modellen visade sedan en bild där definitionerna för varje begrepp inte var absoluta utan rörliga och flera definitioner kunde befinna sig på- eller överskrida- gränserna till andra begrepp.

Som avslutning på dagen skulle vi göra en skulptur utifrån något begrepp som vi behandlat. Detta kan ses i tidigare inlägg.

Under onsdagen arbetade jag med assignment nummer tre och torsdagen erbjöd reflektion och uppvisning av våra kreationer. 

Veckoreflektion - v. 7

Måndagen gick åt till lära kurslitteratur som vi sedan hade ett seminarium kring på tisdagen. Detta seminarium blev en stark konstrast till det vi varit delaktiga i under vår vistelse på Pedagogen. Det utformade sig så att vi fick skriva ner begrepp ifrån litteraturen som vi tyckte var antingen svåra eller intressanta. Sedan gick vi igenom några av dem muntligt och samlade dem i mitten av en fyrkant som låg utmärkt på golvet. Seminariet kom att bli likt en ”flerstegsraket” där varje delmoment ledde vidare till nästa. Under seminariet skrev vi ytterligare fler begrepp, sållade ut vissa som vi tyckte var ovidkommande och grupperade de som tänktes ha med varandra att göra. Sedan delade vi in oss i grupper för att binda ihop de nuvarande grupperingarna av begrepp till enhetliga modeller. Dessa modeller blev sedan föremål för vår presentation och varje grupp berättade hur de tänkt kring sin modell. Avslutningsvis band vi ihop alla modeller till en enda stor och jag tyckte detta skapade en stark bild av hur hela resonemanget från både seminariet och kurslitteraturen hängde samman.

Efter lunch på, samma dag, hade vi därefter en föreläsning i samtida konst med Fredric Gunve. Föreläsningen var väldigt ytlig till innehållet, dock var detta inget negativt. Detta eftersom föreläsningen listade en lång rad av konstnärer varav vissa jag inte alls kände till var det intressant att exponeras för dessa och se hur de varit- och är- verksamma. Föreläsningen gav också en överblick på vilka trenderande ämnen och ställningstaganden som samtidskonsten drivit fram.

Onsdagen ägnade jag åt assignment nummer 2.

Under torsdagen reflekterade vi över vad vi gjort under assignment ett och två. Det var mycket att reflektera över på kort tid, men det var roligt att få se en sammanfattning av vad alla hade spenderat de senaste onsdagarna med och att dessutom få komma med konstruktiv kritik.

En anledning till varför reflektionen gick så snabbt var för att vi skulle hinna med ett sokratiskt samtal också. Med det förra samtalet i åtanke så vet jag nu att det inte sköttes helt korrekt. Vi hade t.ex. i det förra samtalet ingen utomstående antecknare, vilket kunde ha förenklat sammanfattningen för oss. Detta hade vi dock nu när vi hade en lärare med i gruppen och möjliggörandet av diskussion på metanivå gjorde att uppfattningen om samtalet var mycket klarare denna gång.

När sedan fredagen kom, så var det dags för ett seminarium och föreläsning utifrån Barns bildskapande (2004). Föreläsningen tog som förväntat upp de viktigaste punkterna ifrån kurslitteraturen. Men jag var inte nöjd med utformningen av seminariet. Det var tydligen tänkt att detta skulle vara en kombination av föreläsning och seminarium. Dock upplevde jag att vår föreläsare Rebecka Nordström Graf tog upp lite väl mycket plats under seminariedelen, som mest blev en förlängd del i föreläsningen. Det gavs väldigt lite utrymme till samtal mellan oss studenter och svaret kom alltid från föreläsaren.

I övrigt kan jag säga att föreläsningsdelen ändå var givande eftersom jag nu förstår ännu mer var litteraturen vill ta upp.

Veckoreflektion - v. 6

Veckan började med en workshop och introduktion till vårat första assignment som vi arbeta med under onsdagen. Denna introduktion utformade sig i tre steg. Det första steget var att teckna av golvet på olika platser inom HDK. Eftersom byggnaden har sina år på nacken så var många av golven av olika sten- och marmor- material. De som inte var det hade ofta varianter av duokroma rutmönster. Jag försökte variera mig och aldrig teckna samma golv två gånger, även om mönstret varierade inom samma golvtyp (t.ex. i marmor).

När vi sedan fortsatte med steg två i workshopen, blev vi försedda med tolv stycken torkade bönor var. Vi skulle slå dem likt tärningar på de teckningar vi gjort av HDK:s golv. Vi skulle sedan förhålla oss till detta mönster som bönorna bildade, när vi använde våra tuschpennor och tecknade på bilderna. Resultatet efter detta steg var en kombination av kontroll och inte kontroll, då grunden för mönstret hade en slumpad grund, men att det ändå var jag som bestämde hur jag skulle förhålla mig till detta.

De sista instruktionerna vi fick till vår arbetsprocess var; att vi skulle gå till biblioteket och titta i slumpmässiga böcker, på den första sidan vi öppnade och ta med oss något därifrån som vi implementerade i bilden. Vi skulle också döpa bilden till bokens titel. Några produkter från denna workshop visas nedan.

(bilder kommer)

Det var meningen att tisdagen som följde skulle ägnas åt en introduktion till sokratiska samtal, men eftersom vår föreläsare var hemma med sjuka barn så fick vi klara oss på egen hand. Eftersom vi hade läst kurslitteratur som noggrant tog upp hur samtalet skulle utföras, så gick det bra att arbeta på egen hand. Vi fick uppgifter som vi skulle arbeta med gruppvis under förmiddagen, och på eftermiddagen hade vi vårt första sokratiska samtal. Samtalet hölls i en sammanslagen grupp som var dubbelt så stor som den vi arbetat i innan lunch. Jag valdes ut till samtalsledare och resten av gruppen var aktörer.

Jag upplevde att samtalet gick mycket bra och jag trivdes i rollen som samtalsledare. Ämnet för diskussionen var en bild helt öppen för tolkning, och gruppens samtal kring den sköttes avslappnat och civiliserat. Eftersom ingen av oss kände sig kvalificerad att bedöma om samtalet gått så pass bra som vi själva tyckte, är det svårt att komma med en egen utvärdering. Men som jag tidigare nämnt så upplevde jag att det hela gick bra och utan problem och jag kände mig tryck i positionen som samtalsledare.

Under onsdagen arbetade jag med assignment nummer två.

På torsdagen gjorde vi ett besök till Göteborgs Konstmuseum. Där vi fick ta del av den fantastiska konst som finns så lätt tillgänglig. Syftet var att samla inspiration och skapa något med ingången av att stanna kvar i mötet mellan oss och konstverket. Jag valde att stanna vid skulpturen som visas nedan.

Besöket lyckades verkligen inspirera mig, men tyvärr valde jag en dålig form för min gestaltning. Jag valde att själv göra en skulptur i lera (originalet av trä) och jag hade en vision att spraya den i silver. Detta tog förstås mycket längre tid än vad vi hade till vårt förfogande eftersom lera skulle torka i 24 timmar. Därför kunde jag tyvärr inte bidra med min skulptur under torsdagens reflektionstillfälle.

Mitt arbete med skulpturen började med att jag blev intresserad av förlagans förmåga att gömma form. När jag först såg på skulpturen insåg jag inte att den var av trä, eller att den hade element av diverse träkonstruktioner som t.ex. bordsben. Att dessa element kunde gömmas i den enhetliga formen gjorde mig inspirerad till att försöka efterlikna effekten. Så i min tolkning av fenomenet gjorde jag en enkel bas av lera som jag sedan pressade diverse köksbestick emot. Tanken var att resultatet skulle likna en ofrombar klump, men om man kollar närmare kan man se bestickens former träda fram. Färgvalet gjordes för att återanvända bestickens silverfärg i den enhetliga skulpturen.

Assignment #6

"

Köket är källan

Materialet finns

Bygg din egen värld

"

Assignment #5

"

1 Tag en filmscen du gillar

2 Gör och spela in med mobilkameran en kopia av orginalscenen - du har rollen/rollerna

3 Lägg ut på blogg

"

Förlagan är en scen ur Stanley Kubricks "2001: A Space Odyssey"; en av de inledande scenerna. I originalet porträtteras apor i ett av evolutionens stadier där de upptäcker sina första primitiva vapen.